Är det inte förvånansvärt hur fort en person kan förendras?
Från att vara osäker till välldigt självsäker, från att va pluggisen till den som skolkar, från den som går med ett leénde 24/7 till den som håller sig undan och gråter emellan åt.  "Tiderna förendras och folket med den"...Stämmer inte det välldig bra? Det känns som om jag har förendrats välldigt mycket själv. Från den snälla söta tjejen som gjorde allt rätt, till den deppiga osäkra tjejen som vet att något som saknas, sedan till den flummiga tjej jag är idag, men vem är jag egentligen? utsidan kanske inte är den lika som insidan? skolan-vadå bra betyg hur ska jag göra orkar jag satsa?, vännerna- som man sviker ibland, kärleken-vadå hur fasen ska det här gå?, familjen- älskar mer än allt, syns det?, Vad tycker alla om mig?, ser jag bra ut i det här?,
h j ä l p!
varför är folk som dom är? Hur ska jag kunna lita på alla dessa personer? Är det ärligt det du säger till mig? fundera på det nästa gång, för jag stå inte ut med att grubbla!

Allt det här kom jag att tänka på när jag lyssnade på...